Jag har just, till slut, läst ut "Gryning över Kalahari -Hur människan blev människa" av Lasse Berg. Lasse beskriver hur vi skilde oss från schimpanserna för sju miljoner år sedan, blev "den moderna människan" för två miljoner år sedan och började äta spannmål och mjölkprodukter för några ynka tusen år sedan.
Boken är fascinerande och beskriver en hel drös aspekter på människans utveckling, med tyngdpunkt på utvecklingen av vår sociala förmåga och också en hel del om kosten. Lasse menar att vi är skapta för ett lättjefullt samlarliv med mycket social samvaro. Ett par timmars matinsamling per dag är det som krävs i en samlartillvaro, resten är fritid. När vi blev bofasta och började med jordbruk har livet blivit jobbigare för oss.
Jag kan omöjligt återge bokens innehåll här, den är otroligt innehållsrik och har gett upphov till många spännande samtal. En del som jag själv blev fascinerad av är förklaringen till tiotusentals år gamla grottmålningar. De ser ofta rätt skumma ut kan jag tycka, men förklaringen är att de inte beskriver verkligheten, utan andevärlden och bilder som framkallas genom trans. Transen framkallas genom timmar av dans till monotona rytmer. Bilderna som framkallas kommer i tre stadier och är universella. En person som idag försätts i trans ser alltså liknande bilder som de som finns i grottmålningarna! Sådana här aha-upplevelser är boken späckad av, så jag kan bara rekommendera att läsa den.
Lasse ger i slutet sina egna reflektioner kring hur vi lever idag och hur det stämmer med hur vi har levt tidigare. Om människans historia skulle kokas ihop till ett år så har vi levt som samlare från första januari, och jordbrukare från gryningen på nyårsafton. Den största utmaningen är för Lasse den sociala, hur vi ska kunna återgå från dagens hierarkiska, individualiserade samhälle till ett där man kan bli respekterad för den man är och leva ett gott liv på det sätt evolutionen har skapat oss till.
Lasse tror på stenålderskost med rötter, frukt, kött, fisk och olivolja. Inga spannmål, inga mjölkprodukter, ingen stekt mat. Han konstaterar att det går bra att överleva på modern kost, 75 % av befolkningen gör det och vi blir äldre och äldre. Men vi får också problem med fetma och diabetes. Han inser också att jordens resurser idag inte räcker till för att alla ska kunna leva på stenålderskost, och har alltså ingen lösning på hur jordens befolkning ska kunna följa hans kostråd. Spannmål är ett effektivt sätt att omvandla solenergi till kolhydrater.
Stenålderskosten må vara bra för hälsan men knappast för miljön. Sedan tror jag begränsat på den, har nog mer att göra med livsstil, rör på fläsket. Utan den agrara revolutionen (och då menar jag inte den på 60-70-talet utan den som skedde i tvåflodslandet för 5000 år sedan) så skulle vi antagligen inte vara där vi är idag, varken befolkningsmässigt eller teknologiskt. Det är klart att det finns en del som vill bo i skogen och äta nötter även i västvärlden men jag tror det är ogörligt att backa klockan nu, vi får försöka göra det näst bästa. Så jag fortsätter att äta ekologiskt och snarare välja bort kött även om jag där syndar flitigt.
Japp, Erik, det är något sånt som Lasse återkommer till, ett par timmars långsam promenad per dag. Och jag tror likt Robert att en stor del av hälsoproblemen sitter här. En och annan tjurrusning är nog inte fel för hälsan heller.
Verkligen en jättebra bok. Läsvärd och allmänbildande. Rekommenderas till alla, speciellt till den som är evolutionärt intresserad.
Nu ska jag dock vara pretentiös glädjedödare: Missförstå mig inte, men jag ser en viss fara i att diskutera människans "naturliga" "natur", förspråka stenålderskost, och "att ta det lugnt" som ideal, OM man samtidigt koppar det till hur vi framöver ska jobba för att komma till rätta med de globala utmaningar av olika slag som mänskligheten står inför.
Att idealisera det liv som jägare/samlare levde tror jag då är kontraproduktivt för "miljörörelsen" och det nymornade miljöintresset. Eftersom man inte tillåts problematisera och förklara samband i vår snabba tid, så kan prat om bushmnän i kalahariöknen och drömskt prat om vilket "skönt" liv, snabbt istället bli till anklagelser om "Äta insekter och rötter, bo i grottor & ha stampat jordgolv! - Ni är ju inte kloka ni miljötalibaner!"
Att backa tiden går såklart inte - och bushmän och regsnkogsindianer och deras livsstilar finns snart inte annat än i böcker. Det kan man tycka är sorgligt. Dels för deras unika kultur därmed helt försvinner och dels för deras egen skull. Och visst kan deras livsstil tjäna som exempel på att "lyckan" inte nödvändigtvis finns i ett par märkesjeans eller en ny mobil eller Wii, men totalt sett så kan deras sätt att leva inte anses "relevant" längre...?
Deras sätt att leva är ju inte heller "hållbart" eftersom det kräver stora arelaer osv.
Nej Fredrik, jag tycker inte Bushmännen lever ohållbart. Främst beroende på att de lever så glest. Dessa människor har ju levt i området i tiotusentals år utan att förbruka ändliga resurser. De har istället anpassat sig till naturens kretslopp. Självklart kan inte resten av mänskligheten kopiera deras livsstil rakt av för då skulle vi bara kunna vara några miljoner totalt. Jag är ändå beredd att åtminstone offra mitt ena lillfinger för att de skall kunna fortsätta leva som de gör. Framförallt tror jag de kan vara ett föredöme för oss andra genom att visa att det inte behövs så mycket (materiell välfärd) för att vara lycklig.
Eric Jag uttryckte mig oklart. Ja, bushmännen i Kalahari både levde och lever givetvis "hållbart".
Jag menar precis det som du skriver. Det som inte är hållbart är den livsstilen (med stenålderskost som kräver stora arelaer) om alla 6,7 miljarderna människor ska leva så.
Jag är också beredd att offra ett symboliskt lillfinger för dom, men jag tror inte att det är så sannolikt att deras sätt att leva kommer att finnas kvar som inspiration för oss avtrubbade urbana "moderna" människor. Hoppas jag har fel.
Har du ett produkttips?
