Biogas på gårdsnivå

Norska Biowaz lanserar nu en anläggning för biogas på gårdsnivå som passar i nordiskt klimat. "Själva anläggningen består av en teknikbod och minst en reaktortank för själva rötningen. Tankarna grävs ner under marken och teknikboden är en 20-fotscontainer av standardtyp där allt är förmonterat. Den yta som minst behövs är 10 gånger 20 meter." Anläggningen kostar omkring 1,5 miljoner för en normalstor gård med 70-80 kor, och producerar då omkring 100 MWh biogas per år. Gasen behöver dock renas ytterliggare för att kunna användas som fordonsbränsle. Reningsanläggningar verkar inte finnas för gårdsskala, men om man samordnar ett antal lantbruk och avloppsreningsverk i en region så borde man kunna få fram lokal fordonsgasproduktion. Om man inte renar gasen så kan den användas till uppvärmning och/eller elproduktion.

Läste någon annanstans nyss om någon regelförändring som ska göra det lättare att installera biogasanläggningar, men kommer inte ihåg var. En sak jag undrar över är vad rötningen innebär för möjligheten att låta gödslet ingå i ett växtkretslopp? Alltså att djuren får bete och vall från gården och att djurens gödsel används till odlingarna. Blir behovet av konstgödsel större med biogasutvinning av naturgödseln?

Ett mycket kort svar till Johan: Näringsinnehåll i stallgödsel är inte något konstant, beror på djursort, utfodring, gödselhantering på gården, spridning, mm mm. Även på en och samma gård varierar näringsinnehåll i gödseln under årets lopp.... Det finns dock schablonvärden att titta på vid olika jämförelser. Nu gör jag en jämförelse mellan biogödseln (slammet som är kvar efter biogasutvinning) från Svensk Biogas (Linköping) som använder blandad gödsel med slakteriavfall och schablonvärdet hämtat från projektet och hemsidan "Greppa näringen", för nöt och svin: Ammoniumkväve i gödsel ca 2-4 kg per ton Ammoniumkväve i slam efter rötning ca 5 kg per ton. Fosfor (som P) i gödsel 1-1,3 kg per ton Fosforn (som P) i rötslam ca 1,05 kg per ton. Alltså, fullt jämförbara. Vid anläggningar som i Linköping och många andra i Skåne, det stora problemet är transporterna av slamm tillbaka till bönderna. Torrsubstanshalten är ju knappt 6 % och man transporterar i princip enorma mängder vatten.... Kostnaderna för att bli av med slammet (certifierad biogödsel som det heter) och därmed att bli kretsloppsvänliga för dessa biogasanläggningar är ett antal miljoner kronor per år. Detta alltså transporten...Nu tänker jag inte på klimatfrågan med dessa hit-och-dit körningar och hur mycket koldioxid som släpps ut... Att hantera biogasproduktion och rötslamspridning lokalt, på egen gård eller några gårdar ihop skulle vara mer klimatvänligt, tycker jag. Men i så fall bör infrastrukturen på insamling och rening av biogas byggas ut. Jag återkommer till biogasproduktion på gårdsnivå med exempel från Kina, där detta görs sedan länge....

Huhh, vad svårt är att skriva i dessa fantastiska sommardagar! Hur som helst, jag återkommer här med temat "Biogasproduktion på gårdsnivå" och exempel från Kina. För ett år sedan var en av mina gamla examensskrivande studenter på en lång studieresa i Kina, med syftet att kolla var, hur och om det fungerar där med ekologiskt sanitet (separerande toaleter, mm) i några kinesiska provinser. Han var i Guangxi och Yunnan provinserna och besökte byar, gårdar, större anläggningar, allt möjligt. Urinseparerade toaletter har han inte träffat så värst många, men biogasproducerande familjejordbruk desto fler! Enkla, robusta, små system där gödsel (svin och ko) blandas med toalettavfall och annat komposterbart i små (8-10 kubikmeter), nedgrävda betongtankar med lock. På tekniskt språk detta heter anaerobic digestion, på svenska rötning. Gasen som bildas i övre delen av tankarna innehåller mest metan med lite koldioxid inblandad. Gasen används direkt som energikälla för värme, kokning samt belysning av husen, året om. Utöver energiproduktion används biogasslammet som gödselmedel på gården. Om jordbrukaren inte har tillräcklig med djur får han mindre mängder gödsel, men då hämtar han från grannen, eller kompletterar med konstgödsel. Utöver nyttan med energi och gödselmedel har rötningen den stora fördelen att metoden hygieniserar såväl djur- som människoexkrementer. Dvs. sjukdomframkallande parasiter, bakterier, virus avdödas i processen. Dessutom luktar gödseln mycket mindre vid spridning. Hur stort är detta i Kina? Citerar från hans rapport: "[Anaerobic digestion]... was first introduced in China by the end of 19th century, but was further developed in the late 70s due to its recognised environmental, hygienic and energy benefits. In the 1970s the Chinese guvernment considered this an important aspect in the modernisation of country´s agricultural sector and 6 million digesters were constructed. The number of digesters has steadily inceased since than and by the end of 2005 they are estimated to 17 million. Since 2003 China has undertaken a national construction plan to enhance the number of biogas-using households to a total of 50 million by 2010. Some of the objectives with this plan is to reduce methane and carbon dioxide emmisions from fossil fuels which are substituted by biogas. Waste treatment is, however, the most significant objective. It has been estimated that 10 million ha of farmland is profoundly polluted by solid organic waste or organic wastewater and that less then 10 procent of wastewater in China is treated today. On the other hand, estimasions also suggested that the total amount of animal manure and human excreta generated yearly could produce 130 billion cubic meter of methane gas. This is in term of energy equal of 93 million tonnes of coal." Stora siffror...men stora miljö och klimatvinster också. Han även jämförde gårdsanläggningarna med större anläggningar i Kina och det som är intressant är följande slutsats: " Finally, a comparision of the Chinese case studies demonstrates that the non-technical, small scale systems were the most succesful ones, both regarding function and in people´s perception. The large scale systems investigated were not operating at full capacity and were not economically sound." Vi är "glest befolkade" jämfört med Kina, men samtidigt vi dömer snabbt ut gårdsanläggningarna och vill satsa på stora centrala anläggningar med långa gödseltransporter (fossilt bränsle baserat, eller hur?). Varför? - undrar jag ofta... Av den mystiska anledningen att "big is best" samt av en förkärlek till allt tekniskt komplicerat och stort? Kanske är dags att tänka om?

Väldigt intressant Zsofia. För att få lite perspektiv på energipotentialerna som du nämner: "estimasions also suggested that the total amount of animal manure and human excreta generated yearly could produce 130 billion cubic meter of methane gas. This is in term of energy equal of 93 million tonnes of coal" 93 miljoner ton kol motsvarar ungefär 60-70 miljoner ton oljeekvivalenter (toe). Användningen av fossila bränslen i EU27 är omkring 1300 miljoner toe, och i Sverige omkring 15 miljoner toe. (Källa: Eurostat, för år 2006)

Vi har även Svenska företag som tar fram biogas anläggningar

Tack Mattias, mycket intressant omvandling till toe och siffror som ger lite perspektiv. Jag har ofta undrat om det finns någonstans uträknat biogaspotentialen i Sverige. Jag menar om någon har nyligen räknat på hur mycket energi kan biogasen bidra till Sveriges totala energibehov (förbrukning)? Då menar jag genom att använda redan befintliga råvaror till biogas (gödsel, toalettavfall, organiska växtrester, slakteriavfall, rester från restauranger, livsmedelsproduktion, mm). Alltså allt som är AVFALL, slängs eller dåligt utnyttjas och INTE scenario-beräkningar av typen "om outnyttjat jordbruksmark skulle odlas med energigrödor, då skulle...". Jag vet att det är rätt svårt att hitta statistik på mängder växtavfall, slakteriavfall, osv, men för t.ex. gödsel finns ju rätt pålitliga data såväl från Jordbruksverket som SCB. Kanske allt som allt kan biogas bidra bara mellan 4-8 % av energibehovet (ren gissning!), men ur ett klimatperspektiv denna siffra skulle vara mycket mer intressant. Jag tänker nu på en artikel jag läste i vintras i Miljöaktuellt (nr 6) då Vinnova har kartlagt kostnaderna för olika klimatåtgärder utifrån de klimatprojekt som genomfördes i Sverige mellan 1997 och 2007. Vinnova kom fram till att "biogas ger störst nytta per krona" -som artikeln också heter. Utvärderingen av tidigare genomförda klimatprojekt visade att den dyraste vägen till minskade klimatgasutsläpp (omräknat allt till koldioxid) är investeringar i infrastruktur och den billigaste är satsningar på biogas. Olika satsningar på infrastrukturändring (från bilskrotning, via miljöbilspremie och järnvägsbygge till cykling) kan kosta mellan 2-22 kr per kilo koldioxid, men när man kommer till biogasprojekt då hamnar man på 0,05-0,4 kr per kilo koldioxid. Visst, förstår jag att åtgärder som riktas till ändrad beteende kostar samhället mer än att bygga en biogasanläggning, men ändå...alla ören kommer ju från samma statskista. Samtidigt vi i Sverige har "dömt ut" biogassatsningarna som dyra under 90-talet och denna rykte lever ju även idag också. Som jag tidigare skrev, förkärleken till centrala, stora biogasanläggningar tog över helt våra hjärnor, trots fördelarna och positiva erfarenheterna (inte minst ekonomiskt med pay-back-time på 3-4 år i t.ex. Asien) med små gårdsanläggningar. Men om man börjar räkna kronorna även som medel för klimattjänst, då borde vi tänka om, eller i alla fall räkna om ekonomin kring biogas.