Ett nytt grönt kontrakt: Säkerhetsutmaningar och ett nytt grönt kontrakt

Mikael Höök från Uppsala universitet inleder sessionen "Security Challenges and the Green New Deal" med att säga att Sverige importerar 70 % av sin energi. Denna energi importeras från blott tre länder: Danmark (olja och naturgas), Norge och Ryssland. Danmark kommer inte att exportera olja om 5-6 år, då räcker den inte längre. Då försvinner 35 % av den svenska oljeimporten. Naturgasen slutar exporteras om mindre än 10 år. Även den norska oljan tar slut ganska snart. Ska vi importera olja från Ryssland då, som har ganska mycket olja? Är det bra att vara tungt beroende av Ryssland? Slutsats: Business-as-ususal är orealistiskt. Fasa ut oljan? Kräver åtgärder. 30 % av all energi måste ersättas. Vi måste göra åtgärderna nu, tidsperspektivet är 5-6 år innan vi får problem med importen.

Lars Ångström inleder med att rada upp olika klimatproblem som vi ser redan idag (förstörd infrastruktur, nya sjukdomar). Vi står dessutom snart inför väldigt stora flyktingströmmar. Klimatförändringarna utgör det största säkerhetspolitiska hotet i världen. Alla politiska partier i Sverige är överens om detta. Försvarsmakten måste kunna utnyttjas för att möta klimatförändringarnas konsekvenser. Sverige bör kunna göra militära insatser där det finns elände som folkmord, folkfördrivning och liknande. Lars fortsätter med att säga att våra folkvalda inte tänker på vilka investeringar som är bäst för framtiden, t.ex. beställdes många fler Gripenflygplan än vad ÖB ville ha. Ett annat exempel är att om staten hade upphandlat tillräckligt med Uppsala-solceller så hade de solcellerna blivit konkurrenskraftig på egna ben. Två studenter som är med och diskuterar fokuserar också på att det vore bättre att satsa traditionella försvarspengar på att lösa klimatfrågan, eftersom klimatproblemen kommer att ge upphov till oroligheter.

Mikael Höök påpekar ett energiförsörjningen är tätt kopplad till dagens matproduktion. Lars Ångström säger dock att det går att producera mat utan konstgödsel och besprutning.

Två nya amerikanska studier visar att oljeberoendet kan minska om korta bilresor ersätts med gång och cykel. På tio år sparar man mer olja än som någonsin kan komma ur Alaska (Arctic National Wildlife Refuge). En genomsnittlig amerikan skulle gå ner i vikt med mellan 12 och 26 kilo (!) och överviktsproblemet näranog avskaffas. Detta sparar 117 miljarder dollar per år i sjukvårdsrelaterade kostnader, och om det investeras i klimatåtgärder så sänker det klimatutsläppen med 35%. WorldChanging: Walk Baby, Walk Hälften av alla amerikaner bor inom åtta kilometer från sina arbeten. www.1world2wheels.org/get-involved Hälften av alla bilresor i Sverige är kortare än fem kilometer och hälften av befolkningen bor inom fem kilometer från sina arbeten. Källa infrastrukturpropositionen sidan 150. Hälften av befolkningen bor inom fem kilometer från en järnvägstation. Källa banverket. Fem kilometer tar 15-20 minuter att cykla.

Erik Sandblom: Det är bra att du fortsätter ditt tjat. Det är så uppenbart att mycket av våra skadliga utsläpp skulle försvinna om vi bara var lite mindre dumlata. Bilen verkar för många inte vara ett reellt behov utan snarare en livsstil som man inte reflekterar över. En destruktiv bekvämlighet på samma sätt som det är bekvämt men dumt att varje kväll sitta framför teven och äta chips.

...om vi bara var lite mindre dumlata. Det är i mina ögon lika naivt som "om alla kunde vara snälla mot varandra så skulle vi inte ha några krig". Möjligheten att kunna resa i egen bil är en djupt integrerad del av vårt samhälle som inte enkelt låter sig lyftas ut. På 1970-talet hade bilarna dekaler som sade "utan bilen stannar Sverige" och den devisen lever i hög grad kvar, se här: www.utanbilenstannarsverige.se Det görs varje år över en miljard bilresor som är kortare än 5 km. En stor andel av dessa resor är dock delar av en längre resa och kan därför inte enkelt ersättas med andra färdmedel. De siffror som Erik visar är illustrativa för situationen, men säger väldigt lite om vad förändringar faktiskt skulle innebära. Låt oss leka med tanken att vi hittar på ett kraftfullt incitament mot att ta bilen vid korta resor. Exempelvis en startavgift för varje bilresa. Vilka effekter skulle detta kunna leda till? Jag tror på ett kraftfullt förändrat beteendemönter. Många korta bilresor kommer inte att ersättas med andra färdmedel, iställer väljer man att göra något annat. Konsumtionen kommer att flyttas närmare hemmet och säkerligen minska. Vi blir troligen bättre på att köpa våra dagligvaror i närmsta livsmedelsaffär istället för på stormarknad vilket sannolikt leder till högre priser. Många fritidsaktiviteter hamnar i ett helt nytt perspektiv. Förmodligen blir arbetsresor (skjuts till dagis och skola) det områden där vi åtminstone till en början gör de minsta förändringarna. För ekonomer och politiker blir den uppenbara konsekvensen en minskad konsumtion och bromsad tillväxt, eller snarare negativ tillväxt. Jag anser att om man anför argumenten att många bilresor är korta och underförstått att de borde ersättas med annat så bör man också vara öppen och ärlig om vilka konsekvenser en sådan beteendeförändring skulle medföra.

Magnus, "En stor andel av dessa resor är dock delar av en längre resa." Det tror jag inte, i och med att hälften av befolkningen bor inom fem kilometer från sina arbeten. Det tyder på att folk inte rör sig över några stora avstånd till vardags. Jag tror i och för sig att det genomsnittliga pendelavståndet ökar hela tiden, men det beror på att ett fåtal människor reser allt längre till sina arbeten. Den stora massan rör sig troligen lika lite nu som före massbilismen slog igenom på femtiotalet. Här är en studie där man följde människors rörelser via mobiltelefonens signaler. Det visade sig att de allra flesta rör sig mindre än tio kilometer till vardags. BBC: Mobile phones expose human habits Nature: Mobile phones demystify commuter rat race By monitoring the signals from 100,000 mobile-phone users sending and receiving calls and text messages, a research team has worked out some apparently universal laws of human motion. I USA bor hälften av befolkning inom fem miles, åtta kilometer, från sina arbeten. Det stödjer tesen att människor rör sig inom små avstånd till vardags. www.1world2wheels.org/get-involved Beträffande beteendeförändringen så vill jag börja med att avskaffa parkeringsnormen för bilar. Enligt plan- och bygglagen måste alla kommuner upprätta en parkeringsnorm, som sen utgör minimikrav för alla som vill få bygglov. Det driver upp byggkostnaderna, vilket kompenseras med att bygga på billigare mark längre bort från kollektivtrafik med mera. Det bidrar till att glesa ut staden. Malmö: Parkeringsnorm Yimby: Kostnaden för höga P-tal Facebook: Avskaffa parkeringsnormen Att avskaffa parkeringsnormen kan bli mycket verksamt på 10-20 år eftersom det hela tiden byggs nytt och byggs om. Alex Steffen skriver i BusinessWeek att mellan nu och 2030 så kommer hälften av all bebyggelse i USA att byggas om. BusinessWeek: Cities: A Smart Alternative to Cars

Statistik om resande är minst sagt knepigt. SIKA:s RES 2005-2006 Den nationella resvaneundersökningen redogör för bland annat följande: Varje dag gjorde 83% av befolkningen förflyttningar utom hemmet. En genomsnittlig person reste 40 km under en dag. Medelreslängden med bil var 30 km för förare och 41 km för passagerare. RES 2005-2006 är bitvis sparsmakad med den information vi diskuterar. Men, tittar man i RES fron 2001 finner man bland annat att gå till fots eller cykla svarar för mer än hälften av arbetsresorna som är kortare än 5 km. En fråga som jag sökt, men inte kunnat finna svar på är hur många huvudresor kortare än 5 km som företas med bil. Det bästa jag hittat är från RES 2001 att 42% av arbetsresorna under 5 km skedde med bil. Jag skulle också vilja titta närmare på hur resorna fördelar sig och inte bara medelvärden. Antar att man får ge sig till att beställa underlagsmaterial från scb då. Erik, min avsikt är inte ifrågasätta dej och dina avsikter. Jag är ute efter skarpare och mer konkreta argument och åtgärder. Och att förhoppningsvis kunna hitta sådant som man kan förankra hos beslutfattare (inte sådant som hämmar tillväxten eller som bedöms försämra välfärden). En del av det får jag av dej (tackar för det!) och annat stimulerar du mej till att söka upp.

Nej precis, det finns fler uppgifter om genomsnitt än medianvärde. Bara det visar ju att fokus legat för mycket på långa resor, och för lite på korta resor! Att gå till fots eller cykla svarar för mer än hälften av arbetsresorna som är kortare än 5 km. I min värld borde näranog 100% av dessa resor ske till fots/kickboard/rullskridskor eller med cykel. Cykeln är ju minst lika snabb och dessutom billigare. De motoriserade färdmedlena borde inte inträda på bred front förrän vid fem-tio kilometer ungefär.

Den här bilden visar hur långsamma bussarna i Stockholm är. Enligt "Fakta om SL och länet 2007" är den genomsnittliga bussresan i Stockholms innerstad bara 2,2 km. I tunnelbanan 5,5 km. Jag tycker det är märkligt att folk gör så korta resor med kollektivtrafiken. Det beror delvis på att månadskortet gör det "gratis" att göra sånahär korta resor, men det verkar också vara en ren attitydfråga varför man inte kan cykla, eftersom det är snabbare och billigare. Folk har kanske skrämts bort av biltrafik och hjälmdiskussioner?

"Folk" är ingen homogen grupp. Vilka gemensamma nämnare har de människor som väljer respektive olika färdmedel för korta resor? Och man kanske även bör fundera kring dem som väljer att resa och dem som låter bli. Jag tar mej frihetern att placera dej Erik och mej själv i en grupp vars primära val är cykeln. När omständigheterna börja bli besvärliga (behov av stor lastkapacitet, svårt väglag) överväger vi inte bara andra färdmedel utan även alternativen att göra resan vid ett senare tillfälle och kanske i kombination med andra ärenden. En annan grupp som har representanter i min bekantskapskrets är de för vilka det är i princip otänkbart att lämna den egna tomten annat än med bilen. Cykel eller apostlahästar används endast i enstaka kuriosasammanhang. Kanske är detta ytterligheterna där det för den första gruppen finns litet utrymmer för ytterligare förändringar medan den senare får betraktas som ytterst svårpåverkad och därför något olämplig att ödsla för mycket krut på. Däremellan finns till exempel bilägarna som faller till föga för bekvämlighet bara för att de kan det Sådana som har en pressad vardag och som valt att prioritera annat än att miljöanpassa sina resvanor. Att många väljer kollektivtrafiken trots dess tidsmässiga underlägsenhet i Stockholm tycker jag rimmar bra med svårigheterna att få ha sin cykel i fred tjuvar och vandaler liksom framkomlighet och parkeringsmöjligheter.

Åter till ursprungsinlägget. Det verkar som att det var väl pessimistiska siffror om oljan och gasen från Danmark. Nu säger Kjell Aleklett att vi kan importera olja och gas från Danmark till 2030.