Krisens effekter

De lärde argumenterar om huruvida den ekonomiska krisen är V-formad (snabb återhämtning), U-formad (långsammare återhämtning) eller L-formad (ingen återhämtning). Oomtvistat är dock att krisen slår sönder många enskilda människors liv, och trots att situationen är katastrofal i USA läser vi i Sverige nästan inget om de miljontals nya fattiga som följer i krisens spår. Istället pratar vi om Anna Anka. USA är ett föregångsland - ett land som går före. Kan det som händar där också i Sverige? Kanske kommer krisen inte att medför några större konsekvenser för majoriteten av befolkningen, men för de som fallit och som har svårt att (någonsin) resa sig upp är detta en klen tröst. Det berättartekniska greppet i denna serie av texter är att beskriva mildare effekter av den ekonomiska krisen och sedan steg för steg röra mig mot de som har det sämst. Efter en lång köpfest håller sparsamhet och nya beteendemönster nu på att breda ut sig i USA. Sparandet har legat i botten och konsumtionen har skett med lånade pengar, ofta med husets stigande värde som ”säkerhet”. När husbubblan börjat pysa har många amerikaner tvingats lämna sina hus och efter att huspriserna har gått ner 10 kvartal i rad bor uppemot 25% i hus vars värde understiger lånen. Det betyder att många idag är ”fångade” i sina hus och inte kan sälja dem utan att bli skuldsatta. Husen har gått från att vara en spargris till att bli en albatross kring halsen och fortsatt storskalig konsumtion med huset som säkerhet är uteslutet. Vad att göra? Jo, det radikala (?) greppet att inte leva över sina tillgångar och att spara istället för att slösa. Även de som personligen inte blivit drabbade har börjat ändra på sina köpvanor, till exempel sekreteraren Kelly som behövde nya stövlar. Valet stod mellan att köpa ett nytt par för 1500 kronor eller ta fram ett gammalt par och besöka skomakaren. Hennes första besök någonsin hos en skomakare var jobbigt för hennes självkänsla, men en ögonöppnare. Helt plötsligt “upptäcker” många amerikanare att det går att laga saker istället för att köpa nytt och de som till reparerar prylar (bilmekaniker, cykelverkstäder, urmakare, skräddare, tv- och vitvaru-reparatörer) märker att efterfrågan på deras tjänster går rak uppåt. Ett av de största hindren är att bryta igenom psykologiska barriärer om “vilken typ av människa” man är. När Kelly väl har besökt skomakaren för första gången och är nöjd med resultatet kanske vanan sitter kvar. En skomakare säger att en tvåårig ekonomisk nergång skapar nya vanor och fungerar som en vitamininjektion som han kan leva på i 10 eller 15 år. Ett område där det finns stort utrymme att sänka sina kostnader är kläder. Både ”thrift stores” som säljer bortskänkta kläder och mer fashionabla second hand-butiker ökar i popularitet. Och det finns excesser att ta av. Enligt en undersökning från England hade hälften av alla kläder som brittiska kvinnor köpte föregående år aldrig använts, och, vart tionde plagg åkte oanvänt direkt till soptippen! I del två av denna serie kommer jag att skriva om de som inte har valet utan som måste lägga om sina vanor och dra ner på sina utgifter. ---- Som vanligt finns det även en annan version som är fyra gånger längre (se nedan) med länkar till källor.

Så fort tillväxten upphör verkar människor få det sämre. Det är detta som måste lösas om man hävdar att tillväxt inte alls gör oss lyckligare. Hittills verkar det påståendet vara falskt, åtminstone om man bara ser på kort sikt och bortser från eventuell miljömässiga konsekvenser av tillväxt.

Du får utveckla ditt svar Theodor. Det är lite dubbla negationer som gör att jag inte är helt säker på vad du menar. "[vissa] hävdar att tillväxt inte alls gör oss lyckligare [men det] verkar [vara] falskt" Har jag uppfattad dig rätt? Få sämre vs att vara lyckligare, vad är kopplingen, sambandet menar du?

Daniel: Ja, vi verkar få det sämre när tillväxten försvinner och således bättre av tillväxt. Jag utgår från ditt inlägg. Menar du att man blir lycklig av att falla och inte kunna resa sig upp? Har svårt att se hur det skulle hänga ihop. Att falla utan att kunna resa sig upp är ju konsekvensen av utebliven tillväxt enligt din text som jag förstår det. Att få det sämre och att bli olyckligare är väl synonymer.

"vi verkar få det sämre när tillväxten försvinner" Ja, det är väl själva definitionen av utebliven/negativ tillväxt - att vi får det "sämre", inte kan köpa lika många saker, inte åka på semester lika ofta eller långt etc. Men att dra detta till att ha konsekvenser för lycka är ett långt steg. I kommande delar av min serie av texter om krisens effekter finns det också exempel på de som trots att de fått det materiellt sämre också återupptäckt det som är viktigt på riktigt - relationer, släkt och vänner. Om jag parodierar dig skulle man också kunna säga att det är trevligare att vara kung än att vara tiggare. Men tyvärr finns det bara en som kan vara kung i varje enskilt land. En ohållbar livsstil/nivå av konsumtion fungerar inte i längden och då får man väl i så fall hitta andra sätt "bearbeta" sina förväntningar etc. istället för att kramaktigt hålla fast vid något som inte är hållbart. Vad jag säger är att många faller nu. Att upprätthålla tillväxtsamhället är dock inte svaret - fallet kommer i vilket fall förr eller senare. Målet måste vara att mildra fallet, se till att man inte faller så långt, hitta nya sätt att "resa sig" utan att dessa måste definieras i gängse termer av konsumtion och resande, hitta sätt att inte bli olycklig trots att man får det materiellt sämre etc.

"Men att dra detta till att ha konsekvenser för lycka är ett långt steg. I kommande delar av min serie av texter om krisens effekter finns det också exempel på de som trots att de fått det materiellt sämre också återupptäckt det som är viktigt på riktigt - relationer, släkt och vänner." Jag vet inte. Att sakna arbete är en viktig lyckofaktor och befolkning i de länder som är rika och har tillväxt tillhör de lyckligaste. Olyckligast är människor i fattiga länder som saknar tillväxt. Åtminstone enligt den lyckoforskning jag tagit del av (Lycka och lidande, bland annat) Om du ska visa på att människor tvärt om blir lyckligare eller åtminstone är lika lyckliga av att få det materiellt sämre så får du komma med mer än enstaka exempel. "Om jag parodierar dig skulle man också kunna säga att det är trevligare att vara kung än att vara tiggare. Men tyvärr finns det bara en som kan vara kung i varje enskilt land. En ohållbar livsstil/nivå av konsumtion fungerar inte i längden och då får man väl i så fall hitta andra sätt "bearbeta" sina förväntningar etc. istället för att kramaktigt hålla fast vid något som inte är hållbart." Jag har svårt att se ett konstaterande av ett faktum som en parodi. Du verkar blanda ihop detta konstaterande med en normativ åsikt om att tillväxt bör upprätthållas. Något sådant normativt uttalande har jag inte gjort i denna diskussion. Jag håller tvärt om med dig om problematiken. Dock tycker jag att det ofta finns en felaktig bild av att tillväxt inte skapar (kortsiktig) lycka, hos tillväxtkritiker. Jag har ännu inte sett några bra argument för att vi skulle vara lika lyckliga utan tillväxt. Som jag ser det så talar den lyckostatistik som finns mot det, i och med att förlorande av jobb och hus tenderar att göra människor olyckligare. Därmed inte nödvändigtvis sagt att det inte går att skapa ett samhälle där folk är lyckliga utan tillväxt.

"Något sådant normativt uttalande har jag inte gjort i denna diskussion" Ok. "Att sakna arbete är en viktig lyckofaktor" Visst. Och att arbeta nattskiftet eller att arbeta 80 timmar i veckan är också en viktig (negativ) lyckofaktor. Kanske är det inte bristen på arbete som gör människor olyckliga utan bristen på kollegor och socialt sammanhang att verka i (e.g. om man hade råd kunde man vara lika glad eller gladare av att jobba ideellt istället för att ha ett lönearbete)? Kanske är det social värderingar som spökar, om det var accepterat att ta friår fem år i rad och många gjorde det kanske det inte skulle vara stigmatiserat att "inte arbete"? Jag vet inte men misstänker t.ex. att många är ganska nöjda med att vara mamma/pappalediga jämfört med att arbeta. Vad jag pekar på är att sambanden kan vara lite mer komplicerade än du gör gällande vad beträffar arbete, pengar och lycka. "befolkning i de länder som är rika och har tillväxt tillhör de lyckligaste" Jaså? Är de lyckligare än befolkningen i de länder som inte är så rika men som har tillväxt? Hur är det med länder som är rika och har tillväxt, men med en mycket ojämn fördelning av rikedomarna? Och så vidare. Jag har heller inte läst så mycket lyckoforskning men vad jag har förstått finns det ett stort samband mellan materiell välfärd och lycka för de som är riktigt fattiga, men att man över en viss nivå ser mycket svagare samband, alltså en avtagande marginalnytta av ökat välstånd. Det kan till och med vara så att ökat välstånd över en viss gräns inte leder till ökad lycka alls, eller till och med minskad lycka. Jag vill påpeka att det alla är intresserade av egentligen är ökad välfärd - allt som får oss att må bra och vara nöjda med livet. Men eftersom det är så svårt att mäta brukar man nöja sig med att mäta ökat (materiellt) välstånd (BNP). Det finns dock alternativa, men mer komplicerade mått som har föreslagits för att mäta välfärd, t.ex. ISEW (Index of Sustainable Economic Welfare). Se till exempel denna diskkussion här på Ecoprofile: http://www.ecoprofile.se/50_1144_GPI_vs_BNP_–_Att_mata_valfard.htm Avslutningsvis vill jag också påpeka att jag över huvud taget inte har tänkt på min text ovan i termer av lycka utan mer har pusslat ihop en bild av hur den ekonomiska krisen däckar många och att vi inte får läsa så mycket om det i gammelmedia.