Klimatlöften från 55 länder

Ett av resultaten från klimatförhanlingarna i Köpenhamn var att en del länder kom övererns om att till den sista januari skicka in vilka åtaganden man på frivillig basis kan ta på sig till 2020. Nu har 55 länder som tillsammans står för 78% av världens samlade utsläpp av växthusgaser skickat in sina klimatlöften till Klimatkonventionens sekretariat.

I stor utsträckning är det samma åtaganden som proklamerades inför mötet i Köpenhamn. Så det är inga stora nyheter det rör sig om. Men det är i alla fall en god sammanfattning av hur förhandlingsläget ser ut. Jag har dock inte sett någon officiell sammanställning av vad dessa löften innebär för de totala utsläppen på global nivå ännu. Men det lär dyka upp ganska snart.

Här nedan följer ett axplock av de löften som skickats in. Noterbart är att flera av AnnexI-länderna (utvecklade/rika länder) villkorar sina åtaganden med att andra länder åtager sig att göra åtgärder i samma storleksordning. De löften som skickats in från utvecklingsländerna är dock i stort sett obetingade.

- USA vidhåller sitt tidigare angivna mål om att från 2005 minska utsläppen med 17% till 2020, 30% till 2025 och 42% till 2030
- Kanada anger också 17% från 2005 till 2020, med villkoret att USA håller fast vid sitt åtagande
- Ryssland minskar med 15-25% från 1990 till 2020. Notera dock att strax efter 1990 kollapsade Rysslands ekonomi och 2007 var utsläppen 34% lägre än 1990
- EU anger fortsatt 20% från 1990 till 2020, vilket kan bli 30% om andra länder gör tillräckliga åtaganden
- Japan minskar med 25% från 1990 till 2020, med samma förbehåll som EU
- Australien lovar 5% från 2000 till 2020, men kan gå med på 25% om det blir ett tillräckligt bra globalt avtal
- Norge är det AnnexI-land som är villiga att göra störst utsläppsminskningar, 30-40% från 1990 till 2020

När det gäller utvecklingsländerna så anger de största att de ska minska sina utsläpp per BNP-enhet samt att de ska minska utsläppen från avskogning.

- Kina lovar att minska utsläppen per BNP-enhet med 40-45% från 2005 till 2020*. Dessutom ska man genomföra omfattande återbeskogningsprojekt på 40 miljoner hektar
- Indien lovar att minska utsläppen per BNP-enhet med 20-25% från 2005 till 2020
- Brasilien satsar framförallt på att minska avskogingen i Amazonas och på Cerradon, samt att återställa degraderade betesmarker. Man räknar med att detta plus en del energiprojekt ska leda till att utsläppen 2020 blir 35-40% lägre än vad de skulle vara om inga åtgärder vidtogs
- Indonesien ( som i dagsläget har enorma utsläpp från skogsskövling och förändrad markanvändning)  lovar att minska sina utsläpp med 26%, oklart från vilket basår
- Sydafrika siktar till 2020 på 34% lägre utsläpp än om inga åtgärder vidtogs. Detta villkoras med att de får finansiellt stöd. Man räknar då också med att utsläppen ska plana ut i absoluta tal runt 2020-2025
- Sydkorea åtar sig att minska med 30% från Business-as-usual 2020

* Mer om Kinas klimatmål här

EUs komissionen gör en förberedande analys över vilka åtgärder som behövs för att man ska kunna höja sitt klimatpolitiska mål från 20% till 30% lägre utsläpp 2020 jämfört med 1990 (s.8).

"The Commission will outline a pathway for the EU's transition to a low carbon economy by 2050, to achieve the EU agreed objective to reduce emissions by 80-95%, as part of the developed countries' contribution to reducing global emissions by at least 50% below 1990 levels in 2050. The EU is committed to a 20% emission reduction below 1990 levels in 2020, and to moving to 30% if the conditions are right. Ahead of the June European Council, the Commission will therefore prepare an analysis of what practical policies would be required to implement a 30% reduction. The Commission will thereafter develop an analysis of milestones on the pathway to 2050, including the necessary scenarios of the ambition level for 2030 reflecting the contributions from key emitting sectors, including energy production and consumption, and transport, and set out appropriate strategies for these sectors consistent with the EU 2020 strategy."

"The Commission will outline a pathway for the EU's transition to a low carbon economy by 2050..."

Jag finner det ironiskt att en organisation som startats för att globalisera ekonomin försöker övertala oss att den numera är lokal.

EUs kommission har släppt ett utkast på en kommuniké om effekterna av att stärka EUs klimatmål från 20% till 30% minskning av utsläppen från 1990 till 2020. Merkostnaden år 2020 bedöms vara endast 0,2% av BNP. Den relativt låga kostnaden beror delvis på den förväntat svaga ekonomiska (BNP-)utvecklingen de närmaste åren, men också på att omkring hälften av de tillkommande utsläppsminskningarna antas genomföras genom finansieringsstöd till utsläppsminskningar i andra länder.

Noterbart i övrigt är att man antar att utsläppsminskningarna främst kommer att drivas av effektivare energianvändning samt att CCS-tekniken (där koldioxid tas direkt från skorstenarna och pumpas ner i underjorden) inte bedöms spela någon roll alls innan 2020.

The additional total costs for the EU to step up from the current 20% to 30% are estimated to be around € 33 billion in the year 2020, or 0.2% of GDP. This relatively low additional cost is largely due to the combined impact of a reduced economic growth in the early years, significant banking of allowances in the EU ETS and the large amount of unused international credits, and on the assumption that half of the additional effort is fulfilled with international carbon credits. In order to achieve this 30% reduction, it is estimated that the carbon price in the EU ETS would amount to some 30 €/t CO₂, which is similar to the level that was estimated to be necessary to meet the 20% reduction target in 2008.

...

Within the EU emissions trading system, the electricity sector continues to show the most important potential for emissions reductions of around 30% (compared to a 2005 baseline). Going beyond the climate and energy package is driven largely by energy efficiency improvements in the household and services sectors. This will reduce electricity demand considerably leading to less carbon-intensive supply-side investments. Investments related to coal based generation would only pick up after 2020 when higher carbon prices make CCS competitive. Industrial sectors in the ETS give a mixed picture, with some having a significant potential (eg N₂0 emissions) and others little.

Sectors outside emissions trading can contribute to a similar extent reducing emissions by around 20% compared to 2005. Energy efficiency measures for households and services are important to reduce CO₂ emissions from heating. In the agricultural sector, experience in some Member States suggests that there may be further potential for reducing methane and nitrous oxide emissions in intensive farming, although the costs must be carefully evaluated. Overall, there seems to be comparatively less additional potential over and above what was already considered in the package.